In i kaklet

Det känns att det är nära slutet nu. Alla skämt har gått några varv för långt. Rutinerna är invanda. Ruckar någon på dem så blir det kaos. Man tar exakt samma sak vid varje frukost för att tillämpa minsta motståndets lag. Ungefär så.

Idag var en lurig dag. Vi hade svårt att planera. Skicross och slalom ungefär samtidigt. Men det löste sig med hjälp av en gnutta tur och mina numera tränade ben som spänstigt sprang uppför de 481 trappstegen i djävulstrappan från Skicrossen, återhämtade sig något i kabinbanan över till det alpina, och sedan knatade upp halvvägs i slalombacken. Väl där hittade jag ett tomt TV-torn som visade sig vara bästa fotopositionen i hela backen. Bonnröta, som TT-Pontus kallade det.

Senaste dagarna har bjudit på lite av varje som vanligt.
Bla en räjäl dipp härom dagen då jag först somnade under en presskonferens. Jag skulle bara lägga mig ner och vila ryggen medan vi väntade på att få fota, och sedan vaknade jag av att samme TT-Pontus stod över mig och fotade. Senare på kvällen när jag gjorde ut bilder somnade jag hela tiden, vaknade upp och fortsatte, somnade igen.... Men krafterna är nu åter.

Inte den mest smickrande bilden kanske men det är så det börjar se ut här nu, folk somnar lite här och var.

 

OS dag...??

Nu börjar dagarna gå in i varandra. Man kommer inte ihåg om det var i morse eller igår eller i förrgår man gjorde det där jobbet. Allt flyter ihop: buss, jobb, skicka, ny buss, linbana, vänta, jobb, skicka, buss, vänta, gå, vänta, buss ner till Adler, vänta, jobb, skicka, buss, sova... Så håller det på.

Fick en timma över idag dock och satte mig i några massagestolar och stoppade i alla småmynt jag hade samtidigt som jag kollade skidorna på TV. Sjukt skönt. Där hade jag kunnat somna och blivit kvar sen resten av dagen. Om jag inte vart så viljestark att jag reste mig vill säga...

Härom dagen hade jag Ace of Base "It´s a beautiful life" på hjärnan hela dagen. Vart den kom ifrån vet jag inte men den ville väldigt gärna stanna kvar.
De senaste dagarna har det varit Younger med Seinabo Sey. "You ain´t getting any younger. Are ya?"
Nä, Seinabo. Jag blir ju inte det.
Dags att byta låt imorgon.

Kul

Dagen: Slopestyle för damer med svenska hoppet Emma Dahlström. Hon gjorde bra ifrån sig och hamnade femma trots en redig krasch i kvalet. Kul att fota nya sporter och specielld de här freestylegrenarna är ju riktigt kul.

Sedan iväg till ännu en PK. För den som inte vet så är det förkortningen för presskonferens vilket vanligtvis är lika med tråkiga frågor, ännu tråkigare svar och tråkiga förutsättningar för foto.

Men icke den här gången. Själva PKn var till och med rolig. Otroligt sköna snubbar i form av Henrik Herlaut, Oscar Wester och Jesper Tjäder. Ja, ni ser ju...

Nu vänder det

Det har varit motiga dagar här i Sochi. Inte det att det inte har varit kul, men allt har liksom tagit lång tid, jag har tagit fel beslut och jag har hamnat på fel ställe vilket har resulterat i kassa eller åtminstone mediokra bilder. Beror nog mest på att jag nog var här lite för kort tid innan allt drog igång, hade behövt lägga två dagar på att hitta bussar, åka runt på de olika arenorna etc. Det är först nu jag börjar få pejl på de sakerna och då har det redan gått fem dagar här.

Men nu börjar det alltså arta sig. Även bildmässigt. Fotade puckelpist idag för första gången och det var ju himla kul. Kom dit alldeles för sent innan tävlingen efter att ha varit på damernas Superkombination innan. Hade tänkt sätta en remote men det var bara att glömma. Knatade upp för hela backen på tom mage för att få en position utan en massa stängsel och skräp i bakgrunden. Värt mödan helt klart. 

Sedan var det 2 timmar (?) paus där jag fick ta mig ner igen, gå tillbaka en bra bit där jag sett att de hade nån slags korvmoj, och köpa mig en redig grillad med surkål på. Gött, människa igen. 

Upp till toppen på backen igen när finalen började kl 22. Då hade jag varit igång sen kl 08. 

Sjuka dagar det här, minst sagt...

Kommer in i det

Den kritiska tredje dagen idag. Fast första dagen som jag egentligen gjorde något vettigt jobb känns det som, nämligen en tävling och inte en massa presskonferenser hit och dit.
Jag börjar så smått att komma in i det men det skiter sig ändå ganska så ofta. Tur är att Carl och Joel har varit här och rekat det mesta för att kunna svara mig när jag vill veta vilken buss som tar mig till alpincentret, eller vem jag ska prata med för att få rätt access i fotofållan. Riktigt bra planering där.

Eftersom klockan är 02:30 och jag har sovmorgon till klockan 08:00 imorgon så tänkte jag att jag ju måste se till att få iväg ett blogginlägg som mina kära kollegor gör fastän de jobbar lika mycket.

Den mest överraskande bilder är ju kanske inte fyrverkerier från en invigning.
Istället är det bilden på Calle och ingen mindre än Stefan Ishizaki som ju inte alls har blivit proffs i USA. Han har öppnat restaurang vid Gorki Plaza i Krashnaya Polyana.