Efter att det snöat konstant i ett dygn så var det lite oklart hur man skulle ta sig upp på glaciären där tävlingarna går. Det är en lååång serpentinväg och du tar dig från 1200 m till ca 2200 meter, så jag valde att ta en shuttle-bil som arrangörerna ordnar. Klokt visade det sig eftersom det stod poliser och kollade så att man hade snökedjor vilket jag inte hade.
Väl på berget så är det dimma och snö i mängder. Tänker att det inte kommer bli en bild som går att använda, och får ta fotoposition efter vädret och försöka göra det bästa av det. Men, efter 4-5 åkare, så tittar solen fram. Och sedan en blå himmel. Så ett tag snöar det men solen lyser och himlen är blå. Fortfarande väldigt svårt att fota eftersom snöflingorna är ganska stora och skärpan gärna vill fastna där istället för åkarna. Men så slutar det snöa också och jag står helt plötsligt i en väldigt bra position. Lite väl tight kanske med mitt 600 mm, men jag får in känslan och sätter de flesta bilderna.
Inför andra åket har det börjat snöa igen. André Myhrer som är bästa svensk efter första kör ur, Ted Ligety vinner med flera sekunder och det hela blir till ett litet antiklimax i slutet ur svensk synvinkel.
Men, då öppnar sig möjligheten för mig. Jag har jobbat klart och skidorna står utanför. På berget ligger ca 50 cm nysnö. Inget att hålla på.
Det visar sig dock att det nästan är för mycket snö, jag får inte upp nån fart. Jag kan inte systemet så bra och dessutom är det dålig sikt, så jag vågar inte åka nånstans där det lutar på för mycket. Frustrerande!
Klockan är dessutom snart 16 och liftarna stänger.
Men, i det sista åket på väg hem så lättar sikten och jag hittar ett fält med orörd snö och bra lutning.
Jag spottar snö. Jag flyter ner och får några riktigt sköna pudersvängar. Liftarna har stängt och jag är ensam kvar i systemet känns det som.
Jag stänger Sölden.
Adjö.
Vy från dagens fotoposition.
Så här såg det ut när jag kom i onsdags
Så här såg det ut idag
