Almedalen klar, nu semester!

Så, då var Almedalsveckan avklarad. Har varit en kul vecka, ganska intensiv med många bokade jobb.
Många seminarier men också Idrottens Dag för Riksidrottsförbundet samt lite allmän bevakning för arkivet. Så det blir nog fler turer hit kommande år.

Roligast har dock varit att lära känna Sören Andersson, en riktigt skön exil-gotlänning vars stuga jag varit inhyst i. Dessutom en förjäkla duktig fotograf. Han visade mig bland annat ett gammalt nedlagt kalkbrott där man kunde bada. Dit hade jag aldrig hittat annars.

Nu loggar jag ut för 2 veckors semester här på Gotland. Ska bli otroligt skönt!

Trevlig sommar!

 

Sören himself

Mest prylar vinner?

Jag tänkte bota post-champion-syndrome (som jag hört uppstår när man varit på mästerskap och sedan skall bevaka den allsvenska lunken igen) med att göra något för mig nytt, så jag tog med både 600:t och 200-400:t till dagens match mellan Häcken och Sundsvall.

Satte mig i linje med Sundsvalls mål och tänkte att jag tar tajta och fina bilder med 200-400:t när Häcken gör alla sina mål.
Dessutom en remotekamera bakom målet och ytterligare en kamera med 24-70 bredvid mig ifall Häcken skulle köra sin vanliga dans runt hörnflaggan efter målen.
Jag orkade inte släpa upp allting till pressrummet på Rambergsvallen så jag upprättade ett litet kontor där på löparbanan. -En mindre camping, tyckte kollegorna det såg ut som och pekade och tog kort.

Om det blev bättre bilder? Näää....

Foto:Roger Lundsten

Hemma igen

Hemma från EM igen, jag kom hem redan dagen innan midsommar faktiskt men har unnat mig några dagar ledigt. Sedan har det varit fullt ös igen så jag har inte hunnit summera upp EM än, men det kommer. Håller bl.a. på med några saker som går utanför fotbollsbevakningen och ska försöka få det publicerat innan EM är slut, får se om det lyckas.
Här är en vy från dagens kontor, just nu schemaläggning så då får man sitta ute.
Hepp!

Vännernas Hus

I torsdags var vi alltså och besökte Vännernas hus i byn Piski, 8 mil utanför Kiev. Vi fick följa med 3 av landslagets spelarfruar som startat ett projekt för att hjälpa de utsatta barnen på barnhemmet. 
Ett gripande möte med framförallt barn som haft det väldigt tufft, men även med eldsjälarna Mirjam och Boas Adolphi som driver barnhemmet sedan 2003. 
Malin Jonsson på GP skriver väldigt fint om det här, men det fanns mycket mer att berätta än det som fick plats i tidningen så jag kompletterar lite. 

Jura Volotjin med Mirjam som driver Vännernas hus. Jura är uppvuxen på barnhemmet och Mirjam har blivit som en mormor för honom

Jura Volotjin med mamma Katja. Katja kom till barnhemmet precis när hon fött Jura. 

Han är uppvuxen på barnhemmet och Katja fungerar numera som en i personalen och bor tillsamman med sin man bredvid barnhemmet.

Vännernas hus i Piski, 8 mil utanför Kiev

Hemma hos familjen Zagiko i bgrannbyn Novuijbasnj. Här bor familjen bestående av 7 barn och 2 vuxna på 26 kvadratmeter. Om inte Vännernas Hus hjälpt familjen ekonomiskt hade myndigheterna omhändertagit barnen. 

 

Tvillingarna Slavik och Sasja, 6 år, lever med hjärtfel men ingen vet exakt vad som är fel. 

- På vintern blir de alldeles vita, säger mamma Oksana

 

Familjens dusch

Sometimes you win, sometimes you loose..

Jo, förlusten mot England igår innebär att Sverige har spelat sin sista match av betydelse i den här EM-turneringen.
Jag och Marcus gjorde en näst intill perfekt insats igår med en gedigen leverans av bilder och video till Shoot it Live, matchbilder, avgörande mål med tillhörande jubel etc. Allt satt perfekt! Den biten hade inte kunnat gå så mycket bättre.

Snöpligt då att det för Sveriges del inte gick lika bra...

De senaste dagarna har annars varit hektiska. Jag tog nattåget till Lviv i tisdags kväll, en upplevelse som enbart den kräver ett blogginlägg egentligen. Det är nämligen så man reser här i Ukraina: Nattåg med britsar, inga rum eller så. Nej, alla får en liten packe med sängkläder som ingår i biljetten, man bäddar sin säng och sedan ligger man fint och snarkar ihop. Har man tur som jag hade, så bjuder sänggrannen på några Ukrainska specialiteter som han fiskar upp ur sin ryggsäck. Detta avnjuts tillsammans med den gamla damen i slafen bredvid och en kopp te som man fick hämta ut från tågvärdinnan. Sen sov man hur fint som helst på tåget som inte hade bråttom utan gungade långsamt fram. Det är ca 55 mil mellan Kiev och Lviv och resan tog 9 timmar...

Men jag vaknade upp i Lviv på morgonen och tog en taxi till arenan. Jag var alltså där i god tid men hade en del jobb att göra undan så den dagen försvann den också. Match på kvällen och sedan direkt tillbaka till tåget och samma resa hem igen. Vaknade alltså i Kiev på torsdag morgon och har nog aldrig varit så sunkig. Med värmen som varit här nere så är man totalt genomsvettig ca 5 gånger per dag, 2 nattåg på det så förstår ni att ett tröjbyte var befogat.

Ingen tid att åtgärda det dock, när GP-Malin stod på hotellets parkering med en bil väntandes som skulle ta oss 8 mil utanför Kiev på ett sedan länge bokat jobb. Detta jobbet kommer gå i morgondagens GP så jag kan inte berätta så mycket om det, men det är utan tvekan det jobbigaste uppdraget jag gjort rent känslomässigt... Men det kommer ett längre inlägg om detta (imorgon förhoppningsvis).


Ett litet explock av de ca 350 bilderna vi levererade hem från matchen igår

Tåget tillbaka från Lviv var ganska nytt, det var nog från 70-talet. Tåget dit var nog från 1945 skulle jag gissa...